På Svenskt Tenn fick Josef Frank både en unik scen och ovärderlig hjälp från Estrid Ericson, som var en osedvanligt konstnärligt lagd producent. Han belönade henne genom att vara extremt produktiv: det finns över 3 000 skisser och 250 textila mönster signerade Frank i Svenskt Tenns arkiv.
Josef Frank (1885 – 1967) växte upp i Wien i en assimilerad judisk familj och studerade arkitektur på Konstgewerbeschule. På 1920-talet ritade han egnahemsområden och storgårdskomplex i bostadsbristens Wien och 1925 startade han inredningsfirman Haus & Garten tillsammans med arkitektkollegorna Oskar Wlach och Walther Sobotka.
Josef Frank tillhörde den tidiga Wienmodernismens förgrundsfigurer, men började redan i början av 1920-talet ifrågasätta den framväxande modernismens programmatiska drag. Han uppskattade inte den franske arkitekten Le Corbusiers idéer om bostaden som ”en maskin att bo i”. Puritanska principer var inget för Josef Frank, som tvärtom fruktade att standardiserade inredningar skulle göra människor likriktade och tråkiga.
Josef Frank tilltalades av ett friare, mer konstnärligt präglat stilideal och utvecklade en egen typ av modernism där värden som bekvämlighet, hemtrevnad och färgrikedom stod i centrum. Han vägrade begränsa sig och hämtade förlagor till sina möbler och textilier över alla gränser både i tid och rum. Stålrörsmöbler såg han som ett hot mot mänskligheten. Tvärtom ville han inkludera naturens färger och former i sina inredningar för att man på så sätt skulle kunna andas och känna frihet även i slutna rum. Av samma anledning föredrog han möbler som man kunde se igenom. En stol skulle ha genombruten rygg och ett skåp skulle stå på ben som var så pass höga att man kunde urskilja gränslinjen mellan golv och vägg.